Jag har en ny favoritlåt. Nästan Som Reklam med Stefan Sundström, jag har lyssnat på den hur många gånger som helst den sista veckan. Och Sundström är så ful att han är charmig.

Imorgon är det visst allahjärtansdag såg jag. Jaha, mhm vad gör man då?

Berättar hur mycket man tycker om folk kanske? Jag tror aldrig jag har fått nått allahjärtansdagskort av nån, eller gett nått heller för den delen.

Har ni sett den där nya reklamen för en mobiltelefon föresten? "Köp den här och överaska din älskling med på allahjärtansdag bla bla blaha..." "Eller gör slut med eländet och köp den till dig själv i stället." Nä, vill jag bli uppvaktad imorgon får jag nog göra det själv. Undra om jag skulle bli glad för en hembakad kladdkaka?

Ibland känns livet bara härligt. Just nu är ett sånt tillfälle.

Jag känner mig ganska peppad att skriva jobbansökningar att skicka lite hit och dit, så det kanske jag försöker hinna med i morgon innan jag ska träffa min kära vänner igen i morgon kväll. Desutom känns det inte som att det gör så mycket att jag inte vet vad jag vill, det ordnar sig säkert! Nu ska jag försöka sova en aning, eller.. jag kanske äter en semla till först.

Okej, nu var det ett tagsen jag uppdaterade. Skärpning Johanna, annars blir det smisk! Så vad göra jag nu om dagarna? Inte så mycket faktiskt, jobbar hos pappa när det finns nått monterings eller packarbete och håller ögonen öppna efter jobb. Men jag presterar bäst under press så om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte börja söka nått vidare förens mina pengar är slut. Kanske inte det smartaste sättet att resonera, men när man bor hemma har man ju endå en trygghet. Livet känns ganska bra just nu, det ordnar sig nog på nått sätt. Don't worry, be happy liksom. 

Och just det, jag måste köpa nya strumpor igen. Var tar alla vägen? 

Nu har jag haft problem med att somna i över en vecka!
I natt låg jag och läste, räknade bakifrån från 100 till noll,
lyssnade igenom all lugn musik jag har i princip.
Och ÄNDÅ kunde jag inte somna förens efter flera timmar.
Jag som i vanliga fall somnar halvägs genom min aftonbön!

Och när jag vaknar är jag alltifrån utsövd,
vaknar ungefär samtigt som Sarah åker till skolan
och pappa går till jobbet, och då känns det som om
jag inte har somnat alls. Äter lite, däckar i soffan,
(då är det minsan inga problem) och vaknar ett par
timmar senare och känner mig som en deg.

Jag är allt bra konstig. Jag har inte gjort annat än att längta hem i över två månader och nu när jag är här så känner jag att jag inte trivs här alls så bra som jag trodde. Faktum är att jag inte känner mig hemma här, eller nån annan stans. De senaste åren har jag nästan bott i min resväska, och nu? Tja nu känns det inte som jag bor nånstans. Terrific!

Nu går jag och gräver ner mig någonstans, tack och adjö.

I morgon är sista dagen på jobbet. ÄNTLIGEN! Sen är jag visserligen fritidsforskare igen, men det tar vi efter jul. Nu ska jag bara njuta. Direkt efter jobbet i morgon åker vi ner till småland, först till mormor och morfar för att träffa alla kusiner och mostrar och övrig släkt på den sidan.. och so on. Sedan på lördag åker jag hem till älskade saknade lilla finaste pappagubben och Rutger skruttkissen och alla andra i familjen. Sen är det julafton och alltihopa innan det är dags för vintermötet över nyår. Spännande dagar framför mig med andra ord.

Merry Christmas everyone!

Till jul går min anställning ut, men arbetsledaren hälsade att jag var välkommen tillbaka vecka 16. Så nu har jag sexton veckor, dvs fyra månader utan planer. Söka nytt jobb kanske? Låter som en bra idé. Eller åka till Hanna i Brisbane? Låter som en ännu bättre idé. Det är ruggigt dyrt att åka till Australien, men jag kommer ha råd om jag tar lönen och de sparade pengarna som jag fick i student/födelsedagspresent. Frågan är om det är värt att träffa Hanna i en månad och samtidigt uppleva en helt ny kontinen, för att sedan komma tillbaka totalt luspank.

Just nu får jag det till att det är väldigt värt det.