Idag när jag som bäst stod och tejpade kartonger på jobbet fick jag en sådan härlig känsla av hur skönt det är att leva. Jag kände hur jag var glad och lycklig i varenda liten centimeter av min kropp och hur spännande livet är. Jag har inte varit såhär glad över ingenting på jag vet inte hur länge. Gott!

Sarah ropade precis att Rutger hoppat upp på bänken och slickat på mina nybakta piroger till mogondagens lunch, men jag är lika lycklig för det.

Lite kattsaliv, det är en världslig sak. 

I går tittade jag på "Day after tomorrow" för.. tredje(?) gången, ruskigt bra film som skapar många tankar. Jag och Ewalena kom helt in på det här med världens undergång och Jesu åtekomst och började diskutera uppenbarelseboken. (Eller hon pratade mest och jag lyssnade, eftersom hon har större koll på Bibeln.) Ibland blir jag riktigt rädd för vad vi har gjort med världen och mot varandra, och rädd för vad som kommer hända. Så i morse när jag vaknade kände jag mig lite sådär lagom rädd. Men när jag startar datorn och går in på bibeln.se för att läsa dagens bibelord, som jag alltid gör först, så möts jag av Rom 10:9

"Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad."

Mitt i prick! Precis vad jag behövde läsa just idag. :)

Igår var det strömmabrott här och jag älskar strömmavbrott. (om det bara är  under en kort tid) Det känns bra att få en paus från världen och bara vara ett litet tag. Vi tände ljus och rökelser och hade det jättemysigt, sen kom strömmen tillbaka och vi kollade på en Wallander-film.

Jag är brutaltrött efter att ha slitit som en liten gnu hela veckan på fabriken!

Är ändå glad, för jag fick veta att jag får fortsätta jobba där tillsvidare, inget bestämt datum men det verkar som de behöver mig ett tag till. Gott! Har jag tur kanske jag bli kvar så länge att jag kan tacka nej till Abba lik-fabrik med gott samvete.

Denna veckan jobbar jag på Skillmech, (oh vad roligt) med att montera ihop resesängar för bebisar. När jag jobbade där i sommras gjorde vi sängar till olika europeiska länder och nu håller de på med en stor leverans sängar som ska gå till USA. Jag måste säga att myten om att amerikanare är onaturligt korkade nog stämmer. Madrasserna är nämnligen hårda på ena sidan och mjuka på andra och amerikanerna anses tydligen inte tillräckligt smarta för att förstå att barnet ska ligga på den mjuka sidan, utan på madrasserna ska till USA har de tryckt en "This side down" - varningstext som inte finns på de europeiska sängarna. Kul kul tycker jag. :)

    För övrigt är det ganska skönt att ha nått att göra och få tjäna lite pengar men jag är glad att det bara är en vecka. Min kropp är verkligen inte bygd för fysiskt arbete! *gnäll gnäll*

Jag sitter och letar inspiration till tatueringar. Har speciellt fastnat för två som jag tycker var vråltuffa. Vad tycker du?

Jag har kanske, möjligen eventuellt bestämt mig för vad jag vill plugga. Men bara kanske. Så shhhhyy.. säg det inte till någon.

Allahjärtansdag. Hmm.. kärlek handlar det om va? Nej jag tänker inte skriva om nån kille som jag gillar, inte heller om choklad eller gulliga sms. Jag tänker berätta en saga om en annan sorts kärlek, om att älska varandra precis så som vi är. Det här har faktiskt hänt på riktigt och är alldeles sant.

Slänga Pappa?

- En sannsaga

Det var en gång en flicka som hette Lill. En dag tyckte flickans mamma att hennes dotter hade alldeles för mycket leksaker på sitt rum. " - Den här trasiga dockan behöver du verkligen den? Den har ju bara en arm. " Sa mamman till sin dotter. Flickan kunde inte förstå vad hon menade. " Slänga Klara, varför då? " tänkte hon, Klara var ju hennes bästa docka som hon tyckte väldigt mycket om. Precis som hon tyckte om pappa som också bara hade en arm. ( Pappan hade förlorat sin arm i en olycka när han var liten, men det visste inte flickan. För henne var det sån pappa var, det var ju inget konstigt med det. ) Nej det här kunde hon verkligen inte förstå.

" - Men mamma, ska vi slänga pappa också? " Mamman bet sig i läppen och visste inte riktigt vad hon skulle svara. Det slutade med att flickan fick behålla sin docka.

Tack Gud för att du älskar oss precis som vi är! Lär mig att se människors insida och inte dömma dem, precis som flickan som visste att dockan var precis lika bra utan arm.