Var hemma för andra gången i helgen. Det var mysigt att träffa pappa och klappa kissen igen men annars hände inget banbrytande precis. I går tänkte jag tvinga med pappa till kyrkan, men varken SVK i Åker eller Skillingaryd hade någon gudstjänst. Inte heller Ljugberg, Åker eller Ålaryds missionshus hade något att erbjuda. Det slutatde med att vi hamnade på Frälsningsarmén, de verkade vara det enda samfundet som tyckte att det borde hända något denna söndag. Det var väll si så där. Nu har jag gjort det, men jag går nog inte dit igen. Kände mig duktig som i alla fall hade varit nånstans. Nästa söndag funderar jag på att gå till Sofia här i stan, klassen går nog till Immanuelskyrkan som vanligt men jag känner att jag behöver en rejäl dos av svenskkyrklighet.

Nu är helgen över och allt återgår till det vanliga. I går kväll låg jag och beztis-Samuel och pratade och kollade på film, sen låg vi och pratade, och sen låg vi mest bara och låg en stund. Vips var klockan över två och vi insåg att sova kanske var en bra idé. Trots den sena insomningen så var jag uppe med tuppen redan kvart över sju för att gå på morgonandakt, trots att vi inte började förens klockan 10. Ett tag undrade jag om jag var riktigt klok. Men morgonandakt blev det, om än i ett något dimmigt tillstånd.