Jag har kanske, möjligen eventuellt bestämt mig för vad jag vill plugga. Men bara kanske. Så shhhhyy.. säg det inte till någon.

Allahjärtansdag. Hmm.. kärlek handlar det om va? Nej jag tänker inte skriva om nån kille som jag gillar, inte heller om choklad eller gulliga sms. Jag tänker berätta en saga om en annan sorts kärlek, om att älska varandra precis så som vi är. Det här har faktiskt hänt på riktigt och är alldeles sant.

Slänga Pappa?

- En sannsaga

Det var en gång en flicka som hette Lill. En dag tyckte flickans mamma att hennes dotter hade alldeles för mycket leksaker på sitt rum. " - Den här trasiga dockan behöver du verkligen den? Den har ju bara en arm. " Sa mamman till sin dotter. Flickan kunde inte förstå vad hon menade. " Slänga Klara, varför då? " tänkte hon, Klara var ju hennes bästa docka som hon tyckte väldigt mycket om. Precis som hon tyckte om pappa som också bara hade en arm. ( Pappan hade förlorat sin arm i en olycka när han var liten, men det visste inte flickan. För henne var det sån pappa var, det var ju inget konstigt med det. ) Nej det här kunde hon verkligen inte förstå.

" - Men mamma, ska vi slänga pappa också? " Mamman bet sig i läppen och visste inte riktigt vad hon skulle svara. Det slutade med att flickan fick behålla sin docka.

Tack Gud för att du älskar oss precis som vi är! Lär mig att se människors insida och inte dömma dem, precis som flickan som visste att dockan var precis lika bra utan arm.