..men den fortsätter på ett annat ställe. Säg till om du vill ha adressen.

Men det är inte säkert att du får den för på den nya bloggen visar jag

en annan sida av mig själv som jag inte vill att alla ska se.

Återigen det här med predikan. Jag har fortfarande inte skrivit någon predikan om Joh 6-1-15, än mindre hållt den. I morgon har jag ett andra försök på mig att få predika inför klassen. Men jag har ingen predikan! Jag har verkligen tänkt sönder texten om brödundret, jag orkar inte med den mer. Jag har fått tillåtelse att välja en annan text om det skulle kännas lättare. Men jag kan fortfrande inte hitta en enda text som jag känner att "den här skulle jag nog kunna säga i alla fall några vettiga ord om". Vilket är jätte konstigt eftersom jag ofta brukar komma på saker som jag tänker att jag borde skriva ner. Inte för att jag brukar skriva ner dem, jag lyckas aldrig formulera mig så att jag får fram vad jag menar, men endå. Men jag brukar åtminstonde ha tankar! Nu har jag ingenting, allt är bara luft. Tack och adjö.

Det har blir ett kort inlagg, men jag maste bara beratta. Jag ar i Betlehem! Skriver pa ett tangentbord med hebreiska tecken, sa det ar lite klurigt. Vi har besokt Nazaret, bebadelsekyrkan, cyklat runt galileiska sjon och varit pa harlighetens berg, platsen for brodundret, dopstallet, atit falafel i Jeriko och sakert fler stallen som jag inte minns just nu. I natt bor vi hos olika palestinska familjer och i morgon ska vi se lite mer av Betlehem, fodelsekyrkan bland annat och sedan vidare mot Jerusalem dar vi ska tillbringa de sista dagarna. 

Hoppas ni har det bra dar hemma i snon!

Jag skrev just ett långt inlägg om solen, våren, nyfångade Pokémon, min pojkvän och att det bara är 7 dagar kvar tills Israel resan.(Är inte 7 ett heligt tal föresten?) Men jag råkade visst komma åt någon knapp så allt försvan och snart börjar lektionen så jag hinner inte skriva allt igen. Men det är ju så fint väder idag så vem kan vara bitter!

Jag tänkte återuppväcka bloggen för att ha någon stans att beklaga mig. Just nu är det oerhört synd om mig. Det ligger till såhär; vi har fått en uppgift i Bibelmetodiken att skriva en predikan och sedan framföra den för klassen. Alla fick varsin bibeltext och jag fick Joh 6-1-15 "Mat åt fem tusen". Så nu sitter jag här och försöker komma på någonting bra att säga om den texten. Det går sådär. Predikan känns inte riktigt som min grej. Jag är inte bra på att skriva, (hitills har jag fått ihop nästan en halv sida på 3 timmar) och jag är defenitivt inte bra på att tala inför folk. 

Jag är faktiskt lite bitter, för jag hade så gärna velat vara bra på att predika. Jag har så mycket grejer i huvudet som jag skulle vilja säga till andra, men när jag försöker skriva ner det eller forumlera det så låter det bara dumt och ointressant. Att prata inför folk, nä det funkar inte heller så bra, jag tappar bara bort mig och stakar mig och lyckas jag säga nått så är det inte det där smarta jag tänkt ut tidigare utan helt fel saker, även om jag har nedskrivet vad jag ska säga. Värdelöst!

Jag trodde väll aldrig att jag skulle skriva ett blogginlägg om politik.. 

Det kommer vara värsta valvakan här verkar det som. Men det är inte så konstigt med tanke på att det bor massa Amerikanska utbytesstudenter i våran korridor. Till middagen idag kom många av dem med amerikanskaflaggan-sminkningar och egendesignade tröjor på sig. Men skulle nästan kunna tro att det handlade om ett sportevenemang!

Dagen har förövrigt varit bra, god mat, spännande lektioner och en oerhört trevlig veckomässa i Gräshagskyrkan. Kalas!

Frid 

 
Igår när jag och mina korridorsgrannar började återvända efter lovet upptäckte vi att praktiskt taget alla har blivit av med massor av mat! Det handlar inte om några dyra grejer, bönor, nudlar, bröd och sånt där. Men det är sjukt obehagligt att inte kunna lita på de man bor med!

Tänk vad livet bara rullar på! Nu har redan halva höstterminen gått, det är två månader till jul och första snön har fallit.

Sista helgen på höstlovet tillbringas i Värnamo med Hanna! Ikväll ska jag följa med henne till Pingstkyrkan på möte, trots att jag lider av smärre pingstkyrkfobi, men vad gör man inte för en vän.

     I morgon är det dags för den stora maskeradfesten! Hanna kommer vara kvällens vackraste i sin prinsessklänning och jag kommer vara kvällens.. hm ja inte vackreste i alla fall, utklädd till nunna. Det blir nog kalas!